I'll make you happy.
But I assure you that I'll make your life more complicated and hurtful - since I'll make you love me so much it hurts.

Because that's how you make me feel, and I actually like it.

You don't have a soul, you are a soul - you have a body.

Idag tvingade mina föräldrar mig till psykologen för andra gången(okej, jag åkte dit själv, mest för att jag lovat dem det) - jag nekade en massa påståenden och frågor som egentligen stämde och jag skämdes lite. De saker jag nekade var ju bland de större faktorer som påverkar mitt mående negativt, och visst är det såna saker man ska berätta för en psykolog? Jag drar mig att berätta sånt som riskerar att förstoras eftersom det är allvarligare än jag vågar medge för mig själv, så istället för att erkänna problemen accepterar jag dem, antagligen av bekvämlighetsskäl. Jag är ju inte sjuk, det är jag ju inte, jag har kontroll.


Today my parents forced me to the psychologist for the second time (well, I took the bus over there by myself, mostly because I've promised them that) - I denied a lot of questions and statements that I shouldn't have, I lied - and felt a little bit ashamed. The things I lied about was among the major factors affecting my mental health negative, and isn't that the kind of stuff you're suppose to tell your psychologist? I avoid tell about things, because if I would I'll risk to get it magnified, since it obviosly is much more serious than I dare admit to myself. So instead of confess my problems I accept them, presumably by convenience reasons.

PS: My english sucks BIG TIME. DS.

"When I fall in
Then I feel out day after day
I hate you
I light them up
I'm burning down night after night
But I love you
Running from slow
Motion too fast year after year
I hate you
Looking for high
Lights in the low all of my life

Friendly conversation
Sharing their sensation
but I had only music in my head
Happens all the time what can I say
Na nana nana...

Club night lot's of drinking
Boys and girls dancing
while I just struggle not to fall
Happens all the time what's that about
Oh, what's that about?"

Jag lider av konstant tristess, den förföljer mig, och den slutar aldrig. Inte konstigt att jag är paranoid. Ingenting jag gör stimulerar tristessen, jag åkte in till stan idag, gick runt bland allt folk och rökte cigarett efter cigarett samtidigt som jag kämpande för att hålla tillbaks floden av tårar, men det hjälpte faktiskt lite. Jag vet inte vad det är för ständig melankoli jag lever i, jag blir inget av de där vanliga sakerna - trött, hungrig, pigg. Jag bara är, ibland glad, ibland ingenting, men mestadels mår jag bara kasst.


My life sucks BIG TIME. Use google'fucking'translate.